att bli smart är som att bli kär
"Haha, den var bra! Säg det igen!"
Till journalistens förtjusning upprepade jag meningen. Fast jag hade inte sagt den. Jag hade skrivit den. Under hösten har jag haft det enorma privilegiet att utsättas för detta i mitt liv nya fenomen intervjuer, för ett ögonblick ansetts tillräckligt intressant för att få ta plats i gemene svensks radio, TV och tidningar jämte frukostgröten och fredagstacosen. Intervjun. Denna märkliga publika terapiform som fick mig att inse att det faktiskt går att förmedla något genom att tal och inte enbart skrift. Ändå kommer orden lättare till mig när jag skriver, och när jag fick tillfälle att förbereda en intervju som kommer att se dagens ljus i början av nästa år slängde jag mig likt en dresserad apa över datorn för att formulera något, få det förberedda att verka spontant - känslan var dock lika spontan som om jag skulle på dejt med ett manus nedplitat i bakfickan. Tills ovanstående mening dök upp. Att bli smart är som att bli kär - det kommer till en när man mår bra och som minst anar det.
