you can fail at doing what you don’t want, so you might as well give what you love a shot
Idag höll jag en presentation om mikroskopiska svarta hål. Mikroskopiska svarta hål kan inte detekteras överhuvudtaget; man kan bara märka av efterverkningarna av deras existens (de lever ungefär 10^-26 sekunder, alltså om man delar en sekund på 10 26 gånger. Ordet ögonblick får en ny innebörd). Samma gäller för andra live fast die young-partiklar som t.ex. Higgsbosonen.
Men även om de inte syns så vet man att de har varit där. Aldrig 100% säkert; precis som allt annat på oerhört liten nivå handlar allt om statistik. Sanningens horisont utgörs av hur vi bara med mycket hög sannolikhet kan anta att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt. På samma gång omärkbart som övertydligt, likt hur knoppar blir till blommor, kan dock ett antagande bli en allmänt accepterad sanning. En verklighet. And the Oscar goes to mikroskopiska svarta hål, PR-strateger, män så välpolerade att inte ens deras skor befläckas av ett enda sandkorn, VD:ar, brevbärare, hemmafruar, professorer och Eddie Redmayne. Godnatt.
