parfois je me dis que je t'ai inventé. pour devenir moi
Oförbätterligt spontan vet jag inte varför jag började blogga igen ikväll. Kanske för att när rampljuset en gång lyst slocknar det aldrig i ens huvud, något vill ut och blottas samtidigt som något annat håller emot. Jag är fortfarande lika kass på timing: uppfann selfies 2004 innan vare sig kameramobiler eller Facebook sett dagens ljus, gjorde analoga filter på bilder genom att fota genom solglasögon innan Instagram grytt men vet fortfarande inte vad Snapchat är, skaffade tandställning när andra skaffade barn. Kanske för att anonyma bloggen nådde ett new low med meningen "Trots att middagskålen smakade våtdräkt var jag glad resten av kvällen". Ett varningens ord bara: likt en subatomär partikel lydandes obestämbarhetsprincipen går det aldrig att säga med exakt precision både vart jag befinner mig och vart jag är på väg, denna blogg kan dö efter ett inlägg eller leva lite längre. Framtiden är som alltid oviss.
