ettordsagermerantusenbilder.blogg.se

om livet

musik (i brist på bättre rubrik)

Publicerad 2015-04-20 23:17:14 i music,

Jag har ett väldigt speciellt och något kaosartat förhållande till musik. När det gäller andra företeelser som förmår förgylla livet, till exempel mat, kan jag ibland vara hur nöjd som helst med att avnjuta kost av högst medioker kvalitet bara för att det är gott.
 
Så icket för musik. Gällande musiken har jag någon slags medfödd defekt kallad absolut gehör som jag helt skamlöst beskyller för att ha gjort mig till ljudgourmet. Jag går helt klart på någon slags musikalisk diet, dessvärre olyckligt omedveten om dess optimala sammansättning. Ibland har vi ett nästintill bulimiskt förhållande: jag masskonsumerar låtar för att sekunden senare förkasta dem, transformerandes min laptop till ett musikaliskt Ullared. Kanske är det även denna psykiska avvikelse som är orsaken till att jag blir nästintill aggressiv av att lyssna på dålig musik (ett jobbigt nog såväl brett som subtilt begrepp), eller än värre: musik av låg kvalitet - hörlurar med taskig basåtergivning orsakar ett obehag i klass med isvaksbad. De ytterst få stycken som platsar i kategorin bra musik har å andra sidan en nästintill rusliknande effekt på mig, jag kan bli helt besatt, uppslukad, totalt sjunka in i musiken som en förirrad ko i ett träsk vare sig jag vill det eller inte. Ack ja, känslor, dessa ofrivilliga outgrundliga attribut hos det mänskliga psyket, svårtyglade som en sockerbitshög fullblodshäst, utmattande som ett ultramaraton i ösregn, hänsynslöst rubbandes det rationella intill bristningsgränsen, parasiterandes på det harmoniska, lönsamma och logiska, tegelväggarna i Flappy Birds som förvränger våra förutsagda flygrutter. 
 
Till skillnad motför de flesta lyssnar jag i princip aldrig på texten, vilket leder till att texter av rätt tvivelaktig karaktär med jämna mellanrum gästar min spellista; jag hör ändå bara kombinationen av toner, alla lager, basgången, beatsen, fascineras över hur helheten kan bli mer än summan av delarna, ungefär som att en människa är något mer än en samling atomer, läser musiken som en mångdimensionell bok eller kanske en matematisk formel i flytande form och föredrar instrumentalt.
 
För som i så många andra sammanhang är ord ofta överflödiga.

en skatt bland hermelinerna

Publicerad 2015-04-12 23:58:00 i music,

I denna era av delningshets där den digitala personligheten utvidgats från kommunicerandets grottmålningar (det skrivna ordet) till att innefatta mer komplexa uttryckssätt som musik, filmer och bilder, känner jag plötsligt hur jag längtar efter de dammiga daterade dagbokslåsen. Det extroverta känns som ett par tåskor i balett, på samma gång fascinerande och utmattande: plötsligt får jag skoskav, lossar sidenbanden och blir överlycklig när jag hittar den bästa låten som någonsin skrivits på SoundCloud med greppbara och exklusiva 26 hjärtan, inte 26 miljoner eller något annat oerhört - siffror kan utmatta mer än maraton ibland. Hög på någon slags digital lyxkänsla så sällsynt i informationsfloden, likt hade jag funnit en murkla efter timtals vandrande i meterhög växtlighet i en regntung skog och ännu tyngre gummistövlar i Sibirien (eller var nu murklor må växa - fjärran mina botanikkunskaper uppenbarligen) lyssnar jag andäktigt på denna pärla bland tusentals slemmiga musikaliska blåmusslor, skräddarsydda för att passa alla och därmed ingen, tills jag kommer på mig själv med att känna mig girig. Har våra fysiska känslor fått digitala motsvarigheter? Vem hade förstått girighet som sprungen ur utebliven delning av musikaliskt mästerverk för 10 år sedan? Med spänning inväntar jag därför slow surf-rörelsen - namnet till trots inte en kombination av slow food och couch surfing, utan någon slags motpol som tycks uppstå ur all överkonsumption, där hipsters mellan sina krukor fulla av rangliga tagetesskott utövar något slags mindfulness-liknande internetanvändande, spenderar minst fem minuter på varje sida utan att klicka vidare, fokuserar, läser, tar in, känner. Fast detta har säkert någon kommit på för länge sedan. Tanken gör mig odelat olycklig. 

Om

Min profilbild

addicted to beauty

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela