onsdagsorerande
På grund av tentaperiod har fantasin förfrusit likt fossil för tillfället, i skarp disharmoni med den aldrig sinande skrivarlusten: en kombination lika skev som lägstanivån på Higgsfältet. Higgsfältet är alltså arenan där Higgsbosonen är cirkusdirektör, en excentrisk sådan: alla andra kända fysikaliska fält karakteriseras av att de har värdet noll för sin lägsta energinivå, typ elektromagnetiska fältet som ger upphov till magnetism och elektricitet - det vill säga orsaken till att vi kan läsa detta. Utom Higgsfältet. Higgsfältet utmärks istället av att dess botten liknar den på en champagneflaska; helt plötsligt befinner man sig fast på en piedestal, mitt i, oförmögen att röra sig åt något håll för då faller man ner i det verkliga djupet. Tack vare detta existerar alla clowner, elefanter, freakshows och lindansare. Higgsfältet är med andra ord den verkliga orsaken till att vi kan läsa detta. Det har bara verkat i det fördolda under alla år. Men även om något inte syns så kan det kännas, påverka allt, göra hela skillnaden.
Och när man befinner sig på den där halkiga utbuktningen, balanserandes för att inte falla, kan det vara bra att påminnas om att eftersom Higgsfältet är botten av en champagneflaska är universum en enda gigantisk magnumflaska champagne, och plötsligt upptäcker man att det som sticker i skinnet bara är bubblor för att man befinner sig i ett gigantiskt flöde av champagne för att livet är en fest.
